Roadtrip Nusa Lembongan - Nusa Ceningan
Då ligger man platt i en solbäd idag... en sån där rottning med tak. Finns säkert något fint ord för det som jag inte kommer på just nu. Förslag som kommit var "solsäng med tak"... "solpaviljong". Lite moln idag och lite moln igår vilket är positivt. Första dagen spenderades ju som sagt vid poolen med blå himmel och sol... samt barstolar i poolen vilket då som brukligt renderar i en lite bränd rygg på mig och en jättebränd rygg på Cissi.
Bredvid mig just nu ligger Marre som av någon anledning alltid har på sig ett vitt linné efter gårdagens utflykt. Konstig typ det där... har sagt till honom att ta av det så han får lite färg på kroppen. Får se om han lyssnar en vacker dag.
Igår var vi på en liten roadtrip.. eller ja.. road och road... känndes mer som off-road. De vägar som finns här är helt sjuka, lite bergsklättring blandat med enduro med hinderbana. Otroligt att motorbiken överlevde med mig och Cissi som passagerare. Vi hade bestämt oss för att åka ut till grannön och kolla in Blue Lagoon och Cliffjumping (nä, Mamma... jag hoppade inte). Grannön heter Nusa Ceningan och är knuten till Nusa Lembongan (där vi bor) med en fin liten hängbro. Kändes stabilt att köra motorbike över den ja, men det funkade. Knakade lite här och där men vi kom över.
Väl över på ön så hade vi stenkoll på vart vi skulle... trodde vi... Vi körde faktiskt på alla vägar på ön och vid väg nr 18 så vände vi på hälften och sa att nä... detta stämmer inte så vi provade den sista... som var fel. Vi landade på ett hotell som vänligt berättade att vi skulle köra tillbaka och åka på den väg vi precis lämnat. Bara fortsätta på den så kom vi rätt. 13 meter över havet stod vi och såg den blåa lagunen. Jodå, inte mindblowing men som så mycket annat här så ser det schysst ut. Möjligheten fanns också att hoppa de 13 metrarna ner i vatten, efter en kort diskussion så bordlade vi hoppet till en annan gång.
På vägen tillbaka till Nusa Lembongan så stannade vi till vid Piraten och käkade en schysst lunch... och som vanligt fick vi vänta på Vicky för att hon skulle få sin mat. Hon ska aaaalltid ha sååååå speciell mat. Jag menar... Buffalo wings tar ju sin tid. Springa och fånga kycklingen, nacka, plocka, krydda, fritera, servera. Klart att det tar tid.
Väl tillbaka på vår ö så körde vi över till andra sidan för att se Mangrove swamp. Ett träsk som påminner lite som amerikanska Louisianna. Tror jag i alla fall. Träd som växer i vatten med rötterna ovanför ytan. Ganska häftigt att se. Vi tog en liten båtresa ut för 200.000 pengar, som vi trodde vi var blåsta på priset men visade sig att det var billigare än alla andra. Lönar sig att förvirra ut sig i skogen och stöta på en trevlig gammal dam med båt.
Tillbaka vid hotellet så körde vi en kort runda ut till Devils Tear, annars känd som "Nilles träningsarena". Måste ju hålla sig i form så 06:00 slog klockan och på med träningsstället.
Devils Tear är klippgrottor som suger in en massa vatten och spottar ut det igen, lite svårt att beskriva men riktigt häftigt. Slår upp kanske 10-15 meter i luften när vågorna slår in. Mäktigt!!!
Även att bada här på stranden är ett träningspass i sig... grymt stora vågor, 2-3 meter höga och ett jäkla sug både in och ut så man far runt som gud vet vad... känner sig som en valross eller som en knubbsäl i bland har jag hört.
Idag blir det en soft dag, snackade om att åka och snorkla men vi får se vad vi hittar på. Vi hittade förresten på ett ny variant av Rumikub igår... Jäger-Rumikub... tror nog Vicky förlorade...
På återseende och ha det gott i den vita geggan!!!
