hockeynille.blogg.se

Funderar man på att köra från New Orleans så MÅSTE man köra inom Mobile, Alabama. Kolla in USS Alabama. Grymt häftigt att vandra omkring i skeppet. Vi kom dit på eftermiddagen och det finns Tour A, B och C som man kan gå, det är ”självgående” utifrån instruktionsblad. Tar ungefär 3 timmar säger dem… vi hade lite tidsnöd då de stängde kl.18 så vi klarade av dem på ca: 1 timme. Effektiva som attans. Hade inte varit fel att ha lite mer tid där, så ska man dit… planera att komma dit på förmiddagen. Finns en ubåt man också kan hoppa ner i.

Vägen från Mobile till Nashville… sjuuuuukt tråkig. En Interstate väg… en ren transportsträcka. Bara att ställa in sig mentalt på det om man skall köra. Vi hade egentligen tänkt ha 1 natt i Nashville men det ändrades direkt när vi kom in till Broadway. Staden är otrolig… stämningen är go och glad. Inte bara go, glad och fylla i jämförelse med New Orleans. Vacker stad rent allmänt där vi hängde. Alla barer spelar live musik från kl.11 på förmiddagen och fram till kl.02:00 på vardagar. Ska man hit så försök åka hit en helg, då är det mer drag. Inte för att det var dåligt drag mitt i veckan. Vi stannade 2 nätter på ett motell vid Nissan Stadium, Home of the Tennesse Titans! Ska jag försöka ge mig på att beskriva motellet… ni vet… om ni söker på typ hotels/booking m.m och sorterar på pris. Så brukar man vanligtvis hoppa över de typ 10 första. Har ni någonsin undrat hur det absolut första och billigaste motellet är? Vi kan berätta… körde på Knights Inn på 99 Spring Street. 666kr per natt… siffran känns bekant. Utseendet är väl lite som många andra motell, lite så där lagom slitet. Vi skulle ha ett rökfritt rum… det blev nog ett missförstånd och vi fick just rökrummet. Lite små smoggigt. Men va fan sa vi… vi skall bara sova 1 natt. Fast det blev två. I jämförelse med ett annat hotell i närheten av Broadway så skulle vi betalat 3 gånger så mycket. Fast jag överdriver lite för storyns skull också, funkade bra att bo där i 2 dagar =)

I vilket fall… Nashville är ett MÅSTE för alla country älskare. Vi käkade på The Stillery som hade galet bra mat. Topp betyg hos Yelp, stämmer klockrent! Första kvällen hängde vi på The Stage, jäkligt bra musik. Både på bottenvåningen och på takterassen, två olika live band på de olika våningarna. Dagen 2 spenderades tillsammans med 2 buckets på Nudie’s. Jo… vad tänker ni nu på? Tänker ni på att namnet klingar med strippklubb? Då ska jag säga att då klingar det falskt. Det är en country bar som alla andra här men med stans lääääääängsta bardisk. Vi lyckades få ”front row” seats på entresollen som hänger sig över baren och framför bandet som lirade. Grymt bra… och Jessie… de spelade Chicken Fried!!!

Finns även bostadsområden som är ganska mysiga att köra igenom och kika på, vissa gated som man inte kommer in på men andra som vi dödliga kan titta på =)

Nu är det slut med stadsliv för ett par dagar… vi har nu landat i Gatlinburg uppe i Smokey Mountains. Det ligger ganska nära Pigeon Forge, som då är födelsestaden för en riktig legend… Dolly Parton. Och det märks. Vi skall åka in där imorgon tänkte vi… kommer nog ha en del att berätta.

Glömde ju faktiskt att berätta att vi var på Jack Daniels Distillery i Lynchburg. Maffigt ställe det där. All JD skapas där. Vi gick en tour som avslutades med en liten avsmakning. Köpte med oss 3 flaskor hem så inte helt äcklig Whiskey med andra ord. Dock en STOR heads-up… vi käkade lunch, tänkte att jag tar en öl. ICKE!!! Detta är ett av amerikas värsta county… a DRY county. What the fu… Inte någon öl i sikte!!! Vilken mardröm…

Dåligt med WiFi här så bilder kommer senare.

Dry county.... va i helvete är det!?!?!? Vilket skämt

 

Jack Daniels och hans vattenkälla bakom

 

Smakprovning... JD Fire... wow =)

 

En bild till dig Maria... nu har jag shoppat och väntar i min stora stol =)

 

En självsägande bild

 

Hmmm.... va e detta... vi har iallfall gratis lokalsamtal

 

Bild över Nashville... en mycket vacker stad

 

Takterass och utsikt över Preds hemmaborg

 

Mysig park med view över Tennesse Titans hemma borg.

Preds!!!

Från Nudie´s... bra ställe med bra musik

 

Framme i Smokeys

 

View från New Orleans till Mobile... mycket vacka stränder.

 

WOOWOOO!!!!

LUNCH!

 

Cissi försöker se arg ut... lyckas hon??

 

Mäktigt!!!

 

 

Cissi vill ha ny bil.... undrar om den finns i rött?

 

Bilsnacks!

Nu sitter vi på planet från Los Angeles till New Orleans, en ca: 3.30 timmars flygning utan entertainment system. Buuuu!!!

Southwest står för transporten, hyfsat billiga biljetter så en försening på 45 minuter är bara att acceptera. Men vad har vi gjort i LA tro?

Två nätter på Ramada Plaza i West Hollywood... området som liknar San Fransisco. Om man tänker på färgerna... rainbow =) Men nära till både The Viper och The Fonda theater som stod på kvällsschemat. Vi kom till hotellet på eftermiddagen efter ca: 3 timmars bilfärd från Pioneertown med ett "obligatoriskt" stopp på The Outlets of Orange. Vi körde faktiskt förbi The Rinks i Corona där vi tränade den första speldagen 2013. Många goda minnen som ni kan förstå.

Vi drog ut från hotellet och begav oss mot The Viper Room... i 34 graders värme. Nyduschad och fräsh i ungefär 18 sekunder, kartan visar i princip raka spåret upp till Sunset Strip... dock är det ingen 3D karta som visar att det är en jäkla backe på vägen. Sjukt drygt men väl uppe så hoppade vi in på första bästa ställe och tog en Stone IPA. En west coast IPA, grymt god!!! Så vi tog två... det var ju faktiskt happy hour. Men måste ju tänka ekonomiskt... precis som töserna när de säger att de "tjänat" pengar när de shoppar på rea. Har börjat annamma detta vid vissa utvalda tillfällen. Beställde in 3 olika små rätter, tro det eller ej så var det faktiskt små rätter. Inte a la americana style. En med räkor, en med kyckling och någon med... med... runda saker med grönsaker. Kändes friskt och nyttigt, men då var ändå 2 av 3 friterade grejor.

Vidare till The Viper Room... har man lite koll på rockvärlden så vet man att The Viper är startklubben för många bra band. Även känd som Johnny Depps klubb. Dock höll han sig hemma denna dag, såg inte honom iallfall. Och det hade man gjort för ja jäklar vad litet ställe. Men riktigt klassiskt rockigt. 3 band, började med ett godkänt ungdomslir. Lite Dead by April stuk. Inte koll på vad de hette med spelar nog inte så stor roll. Andra gänget hade 3-4 år till på nacken och körde på med mindre growl. Grym röst och ascool gitarrist. Världens blondaste pudelfrilla men volym. Sen kom ju då The Main event för kvällen, Hundred Suns. En blandning av 3 rockband varav sångaren från Norma Jean (för de få som vet vem det är). Riktigt schysst musik och bra drag. En klart godkänd kväll även om Cissi fick skoskav av backarna.

Dag två spenderades nere på Venice beach. Vaknade tidigt som brukligt de första dagarna på västkusten. Kom ner redan vid 9-tiden på stranden så vi lyckades få parkering ändra nere vid stranden. Väldigt sällsynt. Vi hade SÅKLART smörjt in oss med solkräm... dock glömdes vissa strategiska delar av kroppen. Insida lår... höger för att vara exakt. Ligger man på rygg och med benet böjt... somnar. Jodåsåatte... Och jepp... ansiktet glömde
man ju också. Men öronen kom jag ihåg! Har väl kanske inte varit helt bra på att prioritera. Men det löser sig. Cissi brände ryggen också. Tillbaka till hotellet för lite kortison smörjning och iväg till the Fonda theater för att se Rag´n Bone Man. Kan ju säga att har man chansen att se honom live så gör det!!! Fy fan vilken röst och galet bra spelning. Helt magiskt. Svårt att beskriva men var faktiskt en av de bästa spelningarna
vi har varit på. Om man skall sätta betyg så får kanske de första 3 låtarna 4 stjärnor, sen var det 5 stjärnor hela vägen igenom. "Förbandet" var skit... någon tjej som pratade en massa i otakt till musik. Kanske bra om man gillar sånt där men nej tack. Inte vår smak.

Sista dagen och tillika resdagen blev en runda upp på Griffith Observatory... eller rättare sagt till parken. vi gick aldrig in i observatoriet men utsikten över hela LA är magnifik. Lite smoggigt men man får en bild av hur jäkla stort LA är. Vart man än tittade så slutade inte staden. Vilket är lite nackdel när man skall köra runt i staden. Det som på kartan ser ut att inte vara så långt tar en jäkla tid att köra. Dels för att det är långt och att
det ofta... eller rättare sagt ALLTID trafik och kö. Visst rullar det på men inte så fort som det skall/bör göra. Ska man åka hit så får man alltid lägga på 1 timme var man än ska i princip. Lite smådrygt. Men allt som allt så är vi nöjda med LA för denna gång, var inte mycket på vår "to-do-lista" då vi reda har gjort de "måste" saker man måste göra.

Nu när vi sitter på The Saint så har det faktiskt blivit min birthday!!! Nu ska vi ut och göra New Orleans!!!

 

Lite standhäng på Venice beach

 

Vår bil och rum i Pioneertown

 

Galen utsikt från Yoshua Tree Park

 

 

 

 

Då var det dax att besöka St. Kitts! Även denna gång så var det en så kallad shopping ö. Det största och viktigaste med dessa kryssningar är tydligen att hoppa diamanter och diverse färgglada stenar som kostar skjortan. Allt är ju duty free som de kallar det... men vad de inte säger är att de höjer själva priset så att kostnaden blir lika mycket på allt annat. Kanske inte stenarna, har noll koll där men tack vara Cissi och min kära syster så har jag stenkoll på vad Michael Korss väskor skall kosta och det visar sig att en väska i Sverige kostar lika mycket i skatteparadiset St. Kitts. Så Nä... blev inte så mycket väskshoppandes. Vi gled av båten och hittade en snubbe som stod och hängde i ett hörn... viskade lite "Taxi?"... Jajamen, vart skall vi? Blev vår replik. Vi vill till en strand men lite eller lagom med folk. Han rekomenderade en strand, som inte var den dyraste att åka till och skulle vara den bästa. Tog kanske 10-15 minuter att åka dit och han släppte oss på mitten av stranden och sa att här är minst folk. Även här var vi tidiga, man måste ju får ut så mycket man kan av dagen. Sova kan man göra senare någon gång när man kommit tillbaka till Sverige igen. Vi tog en promenad längs stranden då stol-killen inte hade nyktrat till sen dagen innan och landande längst norrut. Där var det en schysst beach club och goa stolar och ute bar. Vi norpade ett par stolar och där låg vi och brännde i solen hela dagen. Fick tillochmed lunchen serverad vid stolarna tillsammans med den lokala ölen Carib. Om någon undrar hur det uttalas så har jag stenkoll på det... på vägen hem till båten så stannade vi till vid en utebar och "two carib", så som man säger Carribean på engelska... snubben bara que!?!? En gång till sa jag Carib... Que!?!?... Two Beers!!! Ahhh... you mean Cäärib. Fullständigt ologiskt i mina öron men vi löste språkproblematiken iallafall. Allt som allt en bra dag på ön.

Kvällen spenderades i Restaurangen med våra kära vänner Sudam från Indien och Josef från Fillipinerna. Josef som förövrigt tackade för att vi hade besökt hans land och när vi frågade efter någon rekomendation så sa han Palawan. Det kändes bekant sa jag... lite senare så kom han förbi igen och sa att det även kallades för Puerto Princessa som var huvudstaden. Pang! Då mindes jag vart jag hört om detta, såg en dokumentär när vi var i Miami om just denna ön... att det var kaos på ön och sen kom en Maffia boss dit och styrde upp allt så att de hade läkare, lugnt å fint etc. Så det känns spännande att kolla upp detta inför nästa etapp till Fillipinerna. Indien har vi tyvärr inga planer på att åka till, Sudam sa tillochmed att klockan 22 skall det vara lugnt och tyst! Inte för att vi festar hela natten men ändå... en princip sak! Kan jag inte så vill jag!

Nästa anhalt var San Juan, Puerto Rico. På denna ö så tänkte jag och Cissi åka på en utflykt till Casa de Bacardi. Om man skulle ta det via Royal så skulle det kosta 1200 för oss två. Åka 30 minuter buss och sedan 1 timme på själva Bcardi stället. Vår tanke var då att göra detta själva denna gång. Vi tog en lokal färja över sundet som låg 30 meter från vår egen båt där vi dockat, in i en taxi på andra sidan och vips så var vi på Casa de Bacardi. När vi väl ankommit dit några minuter innan öppning så tog vi det mogna beslutet att bara ta grund paketet med den dricka som ingår. Området är ganska stort och väldigt behagligt... fina byggnader och mycket grönt. Sen att det är Bacardi landet gör ju det lite extra gemytligt. Iochmed att vi var så tidiga så kom vi med på första rundturen som bara bestod av 6 personer så det var lugnt och skönt. Tog en tur runt området och förbi Kapellet där det heliga tillverkas... man riktigt kände magin när man rullade förbi. En schysst lirare som hette José berättade bakgrunden som uppkommet av hela konceptet och efter en kort intro-film så hade vi koll på läget. Väldigt intressant och informativt, i slutet fick vi en kort beskrivning vad som innebär med drinkarna Mojito, Cuba Libre och Daiquari. Var namnen kommer ifrån och vad de faktiskt SKALL innehålla för att bli kallade dessa namn. När rundturen var klar så tog vi en drink, Cissi tog en Rumpunch och jag tog en Cuba Libre samtidigt
som en varan kom glindandes över gräset... lång och ståtlig. Taxi tillbaka och färjan över så var vi tillbaka på ruta gå igen och med tanke på att vi gjorde jobbet själva så sparade vi in ungefär 700kr i jämförelse. Så... konklusionen är att åk inte med på Royals egna turer utan gör det själv, inte direkt svårt att googla upp på ex. tripadvisor hur man gör. Tillbaka och nu var det dax för nästa drink, solen bränner och viktigt att dricka som Mamma alltid lärt mig! Lixsom de troende valfärdar till/mot Jesus, Muhamed prylar så valfärdar vi dit drinkar föds, nämligen Pina Colada. Den föddes på baren Barrachino på just Puerto Rico. Rakt in och boom, där satt en Pina Colada finfint! God mat också men det kändes lite sekundärt just där och då. Stoppen i San Juan var en snabbis, 7-13:30 men tycker vi hann med rätt mycket ändå på denna korta tid.

Resten av dagen spenderades uppe på soldäck vid poolen och ett par sparkling glas. Sen blev den en humor show som var gott underhållande. Reste av kvällen spenderades på pubben med Damian. Schysst lirare det där. Pubben blev lite av vårt hak... och just denna kväll så var det folktomt inne på pubben men några som satt på stolarna utanför. Vi kom 10 minuter efter han skulle ha börjat men när vi kom så hoppade han upp och drog igång lite schysst lir. Lite myspys låtar från hans eget album just för att det var bara vi som satt där.

Sista ö-stoppet var deras egen resort på Haiti. De har köpt en "liten" del av ön för att landa där med sina fartyg. Så detta var också en komplett soldag för oss. Vi kom av ganska tidigt som vanligt och gick så långt iväg man kunde för att slippa så mycket folk som möjligt. Tack vare... kommunikationsproblem så fick denna herre springa tillbaka till rummet och hämta batteriet till kameran. Tog även med dykarskorna för att vattnet var fullt med korallrev. Många som skar upp lite småsår på fötterna. Det var kanonväder denna dag så blev en hel del snorkling, hyfsat bra snorkling. Kanonsnorkling som man jämför med St. Maarten, och dessutom gratis. Såg en hel del fiskar och tog vi med lite bröd ut så kom alla som skjutna ur en kanon... lite småblyga till en början men när de började hugga så högg det. De blev tillochmed så ivriga att de började hugga på mina ben. Gratis fotvård, kanske skulle tipsa om detta till Royal...

Tillbaka på båten och det gamla vanliga... show, mat och pubben. Sista båtdagen spenderades på soldäck och ja jävlar va varmt det var!!! Blåste inget alls och helt klar blå himmel, du kunde ligga 3 minuter sen var man dyngblöt. Najs!!! Riktigt bra båtdag för en soldyrkare! Kvällen blev en pratstund med Josef som då tipsade
om Palawan och sedan packning inför sista dagen på land i Florida.

Vi bestämde oss för att hyra en bil och åka ner till Everglades och kolla in lite alligatorer. Ner till Everglades Gator Farm, kan verkligen rekomendera detta ställe. Såg en kort liten show med Gatorwrestling, sen fick man komma fram och hålla i en liten bebis gator. Sååå gulliga! Lite senare så var det en ormuppvisning. Har aldrig varit riktigt nära en orm så lite nervös var man nog allt. Han visade lite små gosingar som man fick peta på och känna hur de känns. Mysigt mjuka. Sen ville han en en frivillig, en vuxen...Boom! Upp med näven direkt och jepp, man fick komma fram. Hade ju lite på känn vad som väntade... upp ur en stor box kom en ca: 2 meter lång Pytonorm drog han upp och slängde i nävarna på en. Så sjukt häftigt att hålla en sådan stor orm. Jättemjuk på ovansidan och lite stelare på undersidan. Efter detta kan jag för mitt liv inte förstå hur "Fångarna på fortet"-snubbarna kan vara rädda för dessa så gosingar. Ett riktigt kanon besök på denna farm, helt lyrisk!
På vägen tillbaka till Fort Lauderdale stannade vi till på Monkey Jungle. Jag hade sett en kylt om detta på vägen ner och så fick vi titta på lite apor. Skulle man få ta och mata dem så skulle vi behöva punga upp 900kr per skalle! Galet mycket när man gjort det gratis nere på Bali ett anal gånger så det tackade vi nej till. Gick runt och matade genom rör istället. Och som ni vet sen tidigare så på Bali blev jag nerkissad av en liten monkey... gissa vad som hände idag... en snubbe satt på taket där vi gick och jag la i mat i korgen som han skulle hissa upp... den lille rackaren drog sen stråle rakt mot mig! Tyvärr så missade han denna gång så jag kom helskinnad där ifrån. Nille - Monkeys 1-1!
Nu i skrivande stund sitter vi på flygplatsen och väntar på att få åka him till kära Skåne. För att sammanfatta detta så Florida får toppbetyg.
Kryssning var en kul upplevelse, man både jag och Cissi känner att vi har gjort detta nu. Skulle vi åka fler gånger så är det isåfall i sällskap med andra och göra egna utflykter på öarna. Det blir lite för slaviskt för oss att göra som Royal säger hela tiden. Men vi är supernöjda med allt vi gjort och fått uppleva. Så nu får vi se om Carlos från västkusten hör av sig i sommar så vi skapar en kontakt i Mexico. Kan vara bra att ha som sagt.

Nu loggar jag av och vi ses på nästa semester...

Med ett visst vemod så njuts det av sista solnedgången på båten

 

Dax att besöka Casa de Bacardi

 

Hann även med att besöka födelserestaurangen där Pina Coladan föddes

 

Lite snorkling i Haiti

 

Påväg tillbaka till båten i Haiti

 

Dax att lära sig hur man gör en towelmonkey av John

 

En baby alligator

En lååång pyton

 

Och två små pyton

 

Blir ett långt inlägg idag, inget WiFi på båten (kostar 1000kr) så drar en "kort" summering när vi har gratis WiFi på St.Kitts!

Då var det dags att prova sina sjöben. Lämnade lägenheten i Miami strax innan lunch och vi konstaterade båda två att Miami inte var något speciellt för oss. Ute på Miami Beach så kändes allt smått och trångt, lite småsnobbigt och inte så Americana som vi vill ha det. Dock väldigt goda Mojitos... lite för goda... Vi lämnade Miami och körde mot Fort Lauderdale och letade upp Avis vid flygplatsen, ett stopp på ett Crab-hak ute vid hamnen. Och genast blev det mycket mer Americana, inga dumma turister som spelade Allan utan rediga Amerikanare och två svenskar. Det kom ett gäng ryssar också och tillochmed vår servitris dissade dem, inte framför dem förstås utan när hon kom till vårt bord. Hon gillade inte ryssar och vi förstår varför. Vi beställde in 2 talrikar med en bland lunch där vi fick lite av varje när det gäller sjömat. Riiiiktigt schysst krubb alltså! Ingick en hammare som verktyg, en röd krabba, en vit krabba och lite till. Min kunskap som sjömat är inte riktigt vad den borde vara men man äter ju sällan sådan här mat.

Dags att bege sig till Avis, dumpa bilen och taxi till färjeterminalen Royal Cruise och båten Independence of the Seas. Incheckningen gick relativt smärtfri, man får ett fint litet kort som fungerar överallt på båten så när man går av båten så kommer släggan med notan. Dock finns det olika dryckespaket. Snackade lite med Maestro och när vi sa att vi var svenskar så menade han på att öl-paketet kommer fungera kanon, det är ju som vatten för er skandinaver. Så vi räknade ut att vi måste i snitt dricka 6 öl eller läsk/virgin drinkar för att gå jämnt upp. Det ska nog inte vara några problem.

Bor på 2 våningen av 13 totalt, in i vår lilla mysiga hytt med fönster. Riktigt schyssta hytter. Precis lagom för att bo 8 dagar. Blev hälsade välkomna av Mr Bourne som är vår "butler" eller vad man ska kalla det. Och nä, jag har inte frågat om han är släkt med Jason Bourne. Tror dock inte det... vår John Bourne är lite mer solbränd om vi säger så. Jäkla skön snubbe som går när och myser, plockar lite och varje gång man kommer in i rummet så har han gjort ett nytt djur av handdukar. Två svanar som pussade varandra väntade en kväll och just ikväll så väntade en fladdermus i taket. Gulligt värre!!!

De första två dagarna så var det båtdagar, Kapten Henrik styr jäntan ner till St. Maarten undertiden. Vi hann med en kort runda vid poolen vid ankomstdagen och sprang runt lite i båten. Vi hittade isbanan, en brittisk pub (The Dog and Badger, riktigt najs), pizzastället och paradgatan lite snabbt. Hyfsat bra mat i stora restaurangen, den liknar lite den som finns med i Titanic filmen. Tre våningar med flådig kristallkrona i mitten och lullull. Väldigt trevligt! Cissi lyckas hitta all den bra maten på menyn denna semester så jag har slutat att bestämma utan tar vad Cissi tar. Snabbt och enkelt!

Första heldagen på båten bestod i att testa löpbanan uppe vid pooldäcket, lite folk som man fick kryssa igenom men funkade rätt bra. Eller man kan säga att det gick bra att springa, mindre bra, mycket bra, mindre bra, mycket bra, mindre bra... osv. I hissen upp så snackade jag med en Vitskjorta (de där viktiga personerna som jobbar på båten) och hon sa att ibland när man springer så är det lite motvind på ena hållet. Och ja jävlar va det var motvind! På översta däck, ovanför poolen där löpbanan ligger, är det inget som håller vinden tillbaka utan det är verkligen fritt blås och det märks. Bra träning! Efter löprundan så spenderades tiden mest i en solstol eller i en barstol, varvade lite för omväxlingens skull. Tillskillnad från alla andra verkar det som. Det är lite som att tänka tillbaka på de festsemestrar man drog iväg med polarna när man var 18-20 år fast nu är alla 40-50 år. Tjoas och tjimas och dricker till höger och vänster och ibland är tanken som slår en att äldre vuxna är jobbiga när det är all-inn tillskillnad från de yngre talangerna som häller i sig sprit. Men det är bara att gilla läget och det är ju inte så att man stör sig på det, mest att upplevelsen är väldigt obekant för oss.

Kvällen spenderades på den stora restaurangen och som vanligt prickade Cissi in de bästa maträtterna även denna gång, jag hade inte vid denna tidpunkt anammat mitt system med att ta samma än. Eftermiddagen så gick vi och kollade in stora scenen, var en dansuppvisning som höll oss upptagna i ca: 5-6 minuter. Duktiga men inte vår smak så vi styrde kosan ner mot The Dog And Badger, en brittisk pub måste ju ha en speleman och så var fallet. Han drog igång och körde sitt race och gjorde det bra, både gitarr och munspel. Jag sa till Cissi att spelar han inte "Whiskey in the jar" så är det ingen redig speleman... 10 minuter senare så drog denna låt igång. Allt är som det skall! Väldigt bra utbud av öl på hela båten och med vårt kort är det gratis så najs najs! När speleman tog paus så gick vi ner till nattklubben där det skulle vara en Michael Jacksson timme. Kan ju vara rätt schysst som vi tänkte. Dock var ljudet heeeeelt värdelöst där nere, tillochmed min Marshall blåtandshögtalare har mer drag. Bara diskant i princip. Detta tilltalade ju då inte våra väldigt musikaliska öron som vi tog vårt pick och pack och drog till The Pyramid. Var en tävling som vi kikade på och sen drog ett band igång med lite schysst musik. Och för er som vet vem Les Grossman är... så var han på dansgolvet här! Jag har filmbevis på detta!!! Sen var det pizza dag och inkvartering i sängen.

Dag två på båten var som dag 1 under dagen... från 9 till 4 var det en solstol som gällde med undantag från 15 minuter under lunchen då jag gick och hämtade pizza. Inga runder till baren denna dag... de har ju servitörer så de skötte detta jobb. Helt perfekt! Kvällen spenderades på en sushi restaurang med lite små plock till mat och uppladdning inför Resurection! Ett band som lirade covers på Journeys gamla slagdängor. Var bra spelemän här också, tänkte att jaja... det är ett coverband som alla andra. Men de lirade riktigt bra och när han presenterade killarna i mitten så visade sig att den ena var gitarrist med Toby Keith (Stor country kille om ni undrar) samt så var han med i serien Nashville. Så han var ganska så grym. Trumisen hade bara tourat med Journey i 6 år när det begav sig. Inte illa bara det. Basisten hade spelat för ett par stora country stjärnor där också så verkligen bra klass på pågarna. Sen lite nattamat efter detta och läggdax.

Dag 3 så landade vi på St. Maartens och vi hade hoppas på en av deras turer som innebar kajak och snorkling. Samling och iväg från båten, 30 minuters bussfärd och framme! St. Maartens är till hälften holländskt och hälften franskt och detta var på holländska sidan. Lite instruktioner och när som ledaren, Frank, sa så efter turen kommer det bästa... en drink i baren! Fick lite kalla kårar i ryggen, om man betalar 800kr per person så kan det bästa omöjligen vara en drink i baren. Isåfall så ska den vara sjuuuuukt stor... en pool full med drink. Det hade varit det bästa men så var inte fallet. Ut i kajakerna, Cissi som kapten och jag som motor tydligen. Runt en liten udde och sedan in på en strand som låg ca: 100 meter från där vi började. Så vi kunde lika gärna ha gått dit men det var ju kajakandet vi skulle ha. Kajaka i öppet vatten, inte jätte spännande tur och inte något exotiskt att se direkt. Jaja, snorklingen blir nog kanon tänker man. Men här blev vi ruskigt besvikna... tänk er att snorkla i Östersjön... fast lite varmare vatten och kanske lite klarare sikt. Men grått och trist, några enstaka fiskar lurade här och där. Riktigt skit att betala 800 spänn för detta. Nu jämför vi med både Filippinerna och Bali där det finns alla regnbågensfärger på både koraller och fiskar, lite sämre på Bali men ändå 10000 gånger bättre än detta. Rånade men så är det ibland. Efter så snackade Joost, vår andra ledare, att bussen kommer strax och att man kan åka till en strand lite längre bort som är känd. Ni kanske har sett den på youtube eller på någon topplista av konstiga stränder. Vi fattade tycke direkt och snackade med Joost och sa att ditt ska vi, hur gör vi? Fick tips på att ta taxi eller lokal buss. Bara upp med näven och vinka så stannar "bussen". En storbil på svenska. In i den och ner till stranden. Kostade en spottstyver om man jämför med vad en taxi skulle kosta och vi fick lite lokalkänsla. Äntligen känns det som en vanlig semester för oss. In på stranden, är inte stor eller lång. Kanske 150 meter lång och 20 meter bred, lite småsten i sanden så allt som allt inte mycket att skryta om. Väldigt mycket folk dock, men väldigt få som verkligen låg och solade. Alla stod upp med kameran i högsta hugg... och varför det? Jo... 10 meter från stranden så ligger flygplatsen! Vilket innebär att inflygningen sker rakt ovanför stranden. Vi såg 2 stora jetplan som landade och 1 som startade. Och de startar med gumpen mot stranden och jäklar med det är drag i jetmotorer. Helt sjukt häftigt! Detta räddade St. Maarten!!! Galet att stå och titta rakt upp och 200 meter ovanför huvudet dundrar flygplan mot landning.

Tillbaka på båten och nu har vi precis sett en isdans uppvisning, och även här var det inga dussinkillar och töser. OS medaljörer, VM finalister m.m som bemästrade isen. Lite besviken på tacklingarna dock, lite tama och lama. Mest hålla hand och kela, inte vad man är van vid direkt.

Det finns WiFi på båten men kostar 1000kr för ett par dagar så det sket vi i... så nu när detta kommer upp på bloggen så sitter jag i solen på en strand på St. Kitts som har gratis Wifi. Woohooo!!! Inte många bilder då deras WiFi tar allt lite manjana.

Inne på båten och paradgatan som den så fint kallas. Och ikväll var det formell klädsel så man fick snygga till sig lite.