hockeynille.blogg.se

… spenderades mycket liggandes horisontellt för att pressa ut det sista. Passade på att prova att paddelboarda. Man har ju sett så många hålla på med det och man har skrattat gott. Nu var det upp till bevis om man är så grym som man tror man är. Och jajamen… om man bortser från de första 20 sekunderna då man höll på att snubbla och trilla konstant innan man fått fatt i balansen. Skyller på att det var tidigt på morgonen. Men när man väl fått upp balansen så är det ganska så behagligt att glida runt ståendes på en bräda och paddla. Cissi provade också en vända med blandat resultat, men hade hon fortsatt så hade hon fixat att paddla runt i evigheter tror vi.

Var inne i Alona Beach nästan varje kväll och de har fantastiskta pork bbq sticks överallt. Riktigt gott grillat, så jag får revidera min förra utsago att de inte kan grilla. På Panglau kan de grilla och det är gott. Fläsk, kyckling, räkor… super gott. Riktigt mysig strand på kvällarna och häromkvällen landade vi på ett ställe där vi hade en speleman. Asgrym!!! Spelade en hel den Nirvana med den klassiska Kurt Cobain rösten, Creed, gamla godingar som CCR. Blev många drinkar där vilket var tur för det var riktigt goda drinkar också. Verkligen en bra kväll. Och dagen efter så gick vi till en annan restaurang och spelemannen kom dit där vi satt och körde ett nytt gig. Dock med sitt band, vi föredrog att han körde själv. Men ytterligare en bra kväll med god mat och ett antal goda öl.

Sista dagen på South Palms så blev den en utflykt till Balicasag och Vigin Island. Riktigt bra snorkling, otroligt mycket fiskar och vi var förberedda som vanligt med bröd i en flaska för att mata lite fiskar. Såg knappt vattnet pga alla fiskar som stimmade omkring. Såg också en sköldpadda som simmade på avstånd. Vi hade blivit lovade att vi skulle få se dem vid vårt nästa stopp och så blev det också. På andra sidan ön så ligger sköldpaddornas lunchrestaurang. Såg att par stycken ligga nere och beta, helt plötsligt så börjar en av dem simma upp till ytan och simmar precis där vi ligger på ytan. Med bara ett par meters avstånd så simmar han lugnt och fint förbi och tar lite luft. De är galet stora på nära håll.

En riktigt bra tour denna också så det är helt klart värt att ta den. Nu sitter vi i Manilla och skall shoppa på Mall of Asia. Cissi sitter och tjatar på mig att vi måste iväg nu!!!

… känns riktigt bra. Vi var här för 2 år sedan och ska bli kul och se hur mycket som har ändrats. Dock var vi inte iväg så mycket utan körde mest resorthäng då. Det blev först en blixtvisit i Manilla med 1 övernattning. Tanken var att kolla in lite shopping i Mall of Asia, vi hade hittat ett schysst hotell som ligger 10 minuters gång från MOA. Tyvärr blev flyget lite sent och sen när vi skulle ställa oss i Gula-taxi-kön så var det köööööö. Inte en gul taxi i sikte och det var cikra 60 meter kö. Vi orkade i 20 minuter sen började jag springa runder och ragga alternativa bilar, lite likt när man ska hem från krogen i Sverige. Vi kallar dem för Svarttaxi. Tuggade med ett par snubbar och fick ner det till en acceptabel prislapp. Hann inte med någon direkt shopping till Cissis förtret. Vi hade kollat upp om det fanns något bra matställe som man ska käka på när man väl är i Manilla så vi hittade ett schysst ställe, utomordentligt goda burgare och lite småmysigt. Tror det hette något på W….. Wendys kanske? =)

Nåväl, Panglao… Deras slagord är nog Byn där allt är overpriced. En trike som borde kosta 70 kostar 150. (14kr kostar 30). Inte mycket till summor men man blir lite snevriden när man vet att det är överpris delux här nere. Sa det till en trikare också och han bara garvade. Tror att de har koll på det också.

Första anhalten är BE Grand Resort som ligger längst västerut på Alona Beach. Gissar på att det är ett ganska så nytt hotell. Vi fick 61% rabatt och ytterligare 15% tack vare Hotels.com. Måste säga att ska man resa runt så ska man boka via hotels.com. Man får gratisnätter och schyssta rabatter och man recenserar hotellen som man bor på. Stort komplex men schysst pool och tillgång till havet via någon form av konstgjord strand med trappa ner från klipporna. Väldigt mysigt och annorlunda för att vara här nere. Mycket asiater dock som lever loppan… fick ett litet tuppjuck häromdagen på en famlij. Svenska är ett universellt språk ibland. Tyst och lugnt blev det. Najs! De har även världens största HaloHalo… kan ju säga att detta var Cissis bästa dag EVER!!! Överlag ett bra hotell, lite väl dyr mat och öl på själva resorten. 195php (39kr) för en öl... Tar tillbaka det jag sa att det var lite dyrt. Svindyrt!!! Som jag sa… overpriced. För att jämföra så nere på Alona Beach på en restaurang så kostar ölen 80php.

Sist var vi inte nere i Alona Beach något vilket vi har nu. Väldigt mysigt med alla restauranger nere på stranden. Lite El Nido, fast större men mindre än Boracay. Vilket inte gör så mycket för stämningen blir mycket bättre. Inte en massa försäljare och kyparna låter en gå förbi utan att dra en i benen. Otroligt bra mat också, mycket gillat fläsk på pinne… å räkor… fast inte på samma pinne.

Nu har vi flyttat över till South Palms Beach Resort, samma hotell som vi vart på sist. Och det märktes när man checkade in. ”Welcome back mr Niklas”. Tack som fan, känns bra att vara tillbaka. Denna resort är den bästa på hela resan. Har blivit lite mer folk här än sist men det är 800 meter strand så man kan vara för sig själv ändå. Alla kidsen hänger vid poolen och det är en bit bort. Turkost vatten, vit sant, mycket palmer och lugnt. Den perfekta blandningen för oss. Älskar det! Här ska vi njuta våra sista 3 dagar innan Manilla väntar igen med en riktig shopping dag. Vi får se om vi åker iväg till Balicasag och snorklar. Väldigt bra snorkling där ute… vi lutar lite åt det. Kanske tar det avresedagen, har hela förmiddagen på oss då. Måste pressa lite sol först, Cissi gnäller i vanlig ordning på min bränna och säger att jag aldrig syns på foton om jag inte ler med öppen mun. Skojig tös det där…

… blev det efter en 6,5 timmars båtresa. Första hotellet blev bara ett ”Gateway” hotell. Kom på seneftermiddagen så ett billigt hotell för att sova och leta annat hotell. Vi hittade The Funny Lion Inn, såg schysst ut på bilderna och det stämde överens med verkligheten. Bra standard och det ingick 15 minuters massage vid ankomst. Sånt uppskattas! Vi ökade på med 60 minuter direkt när vi kom. Hade haft 4 nätter på stenhårda madrasser och en dag på ett träckdäck. Det sätter sina spår ska jag säga så massagen var välbehövlig.

Poolen lockade vid ankomstdagen samt rooftop-jacuzzin med solnedgång… och ett par drinkar. Väldigt god mat på hotellet också. Sen körde vi en heldag vid poolen, läste, solade, drack lite gott. Cissis mage har lugnat ner sig så det mesta är väl under kontroll nuförtiden tycker jag. Lite mer kontroll än vad granntuppen har, han har förmodligen Alzheimers. Galer lite då och då precis som om han har glömt gala på morgonen. Och vid en liten kommentar vid poolen som man sällan hör, satt och klagade lite på att det inte finns moln på eftermiddagen, det blir ju nämligen lite finare solnedgångar då men det har varit helt molnfritt hela tiden vi varit här. Ordentligt varmt i solen så man håller på att rinna bort, härligt att bastusvettas vid poolen. Jag hade läst lite att man kunde åka på Safari, så vi kollade med repan och de kunde fixa en private tour. Lite dyrare men nu i efterhand så var det värt pengarna.

Upp så-in-i-helvete-tidigt!!! Hämtning kl.05:00. Galet tidigt för en man som jag. Fortfarande mörkt vid den tiden vilket inte gör en piggare. In i bilen och drog iväg i ungefär 1,5 timma. Då landande vi vid en restaurang för att trycka i oss lite frulle. Lite fakta: En Filipino äter ungefär lika mycket frukost som 3,5 europé. Galna!

Körde ungefär 30 minuter till och kom fram till en liten banca båt som skulle ta oss över till Calauit där Safarin ligger på. Väl inne på Safarin så gick vi till fots. Inga inhägnader utan man strosade runt med sin guide. På ön finns ungefär 30 giraffer, 40 zebror, apor, vilda grisar, sköldpaddor. Riktigt häftigt att gå om kring med giraffer och zebror. Fick mata girafferna också, dock så står man i en inhägnad för de är lite gamiga av sig. Både jag och Cissi fick en puss av dem också. Riktigt häftigt att står och se på dessa stora ståtliga djur. Fanns också 2 stycken 3 månaders giraffer som gick omkring. Ungefär 3 meter långa redan nu. Aporna går inte att jämföra med Balis apor i Monkey forrest. Inte lika gulliga utan här var det mest girafferna som fick hjärtat vårt.

… är det 3 timmar med en public van. Vi blev hämtade på hotellet innan vi körde in på van-centralen och hämtade upp några till. Detta innebar ju då att vi fick bra platser i bilen och kunde åka en ganska så behaglig resa upp till San Vicente. Min mage var ju inte direkt tipptopp med Salmonella och allt men det gick smärtfritt om man bortser från magknipen som kom lite då och då. Allt annat… höll sig på sin plats om vi säger så.

Framme på hotellet/resorten som ligger på Long Beach. Det är en 14km sträcka med vit sandstrand. Vi fick bra service från personalen då de hade varit med på min sjukhusvända via telefon med bokningar och dylikt, och vi blev faktiskt uppgraderade till ett Delux rum med havsutsikt. Väldigt trevligt. In med väskorna, obligatoriska toalettstoppet och sen gick vi ner till stranden. Bara vi och ett annat par som låg där nere. Otroligt lugnt och skönt, precis vad jag behövde.

Tog en liten seneftermiddagslunch och fick frågan om vi ville förbeställa mat till kvällen, oj då tänker man då… är det så mycket folk? Nä, ni är de enda på hotellet. De andra var bara walk-ins. Så jag och Cissi fick en hel resort för oss själva över dessa dagar. DET uppskattar vi, fritt från andra jobbiga turister. Dagen 2 här spenderades i poolen på en luftmadrass för Cissis del och en stingraymadrass för mig. Och när jag säger att dagen spenderades i poolen så menar jag verkligen det, bortsett från en snabb lunch. Har aldrig legat så bra i en pool som denna. Dock så har ju allt att pris som ni alla vet… för Cissis del så blev hon lite lätt röd..umm… överallt typ. Den här stålmannen klarade sig som en dans… om man bortser från 1 cm på ryggen där mina badbyxor brukar sitta. Tydligen så gled dessa ner lite och BOOM! Sjukligt röd och bränd… använde inte någon solkräm så det kändes kan jag säga. Lite bränd på ryggen också men det tar vi igen.

Kommande dag så gick vi ut på upptäcksfärd längs stranden och klättrade på lite klippor, en och annan fin snäcka råkade landa i en uppdrucken vatten flaska. Fy fy… men shit happens. På kvällen så blev det en liten efterrätt också. Vi frågade om de hade något och fick svaret att de bara hade några kakor. Kör på det tänkte vi. Kan vara gott att knapra på när man krossar Cissi i Rumikub. Jag leder!!! De där kakorna tog ett tag… Cissi sa lite ironiskt ”Ska han baka dem också eller…??” Svaret är Jepp, det skulle han. Fram kommer små runda kladdkakor som bara var sååååå goda!!! Magiskt!!! Kanonavslutning på denna afton!

…möter en med himmelsblå väggar som för tankarna lite mot vårt kära iff iff. Jag staplar in och blir hänvisad till en plaststol intill ett bord där en sköterska sitter. Jag förklarar mina åkommor och Cissi fyller i det jag missar. Hon skriver ner en massa och tillkallar en läkare och en kille från labbet. Snabb respons på labbkillen som kommer efter ett par minuter och drar blod för analys. Det skall i första hand testas för Denguefeber och någon annan tropisk historia. Sitter och väntar och känner varningsklockan börjar gunga till… frågar Cissi om här är kallt eller är det bara jag. Svaret blir ”Det är nog bara du, det är ganska så varmt här.” Känner mig lite sval till en början… men ganska snart blir jag varse om att nu är det dags igen. Fryser om armarna… benen börjar skaka… Cissi försöker hålla mig varm men skakar allt mer. Sköterska John kommer fram och säger att blodanalysen är klar och läkaren kommer alldeles strax att förklara resultatet. Vi tittar på varandra och inser att de har hittat något. Blir tilldelad en säng inne i hörnan och John kommer med ett lakan och beklagar sig att de inte har en yllefilt. Efter en stunds väntan kommer läkare Ruth Miraflores med blodresultatet och börjar förklara vad de har hittat…

Det började som en vanlig dag nere i Filippinerna med sol och värme. Vi skulle lämna Daluyon och förflytta oss till Sheridan som ligger 150 meter bort. Inte någon större stress på morgonkvisten här inte utan vi packar i lugn och ro. Äter en bra frukost och avslutar packningen med lite läsning på verandan innan vi skall bege oss vidare. Trivdes väldigt bra på detta hotell men nu är det dags att flytta på sig. Vi trampar iväg dessa 150 meter och checkar in. Dock är rummet inte klart så vi sätter oss i restaurangen och käkar lite lunch och tar en öl.

När vi väl får rummet så drar vi in grejorna lite snabbt och går ner till hängmattorna för att läsa och njuta av eftermiddagsvärmen. Fantastiskt att bara ligga och gunga 20 meter från havet. Runt 4 tiden så har jag läst klart min bok och känner mig lite degig. Är ju inte så konstigt när det är så varmt och man inte gör något aktivt. Käkar lite dåligt och inte fått i mig tillräckligt med vatten. Så vi går upp och tar någon resorb, kallt som fasen i rummet känner jag så jag hoppar ner under täcket och försöker få upp värmen. Vi båda kostaterar just att vi dricker väldigt dåligt med vatten så försöker trycka i oss mer vatten innan vi går ner och käkar. Är inte direkt super sugen på något, väldigt degig och allmänt hängig. Så det blir en hyfsat tidig kväll.

Under själva natten sover jag väldigt oroligt, varm och kall om vart annat. Det enda jag tänker på är att vi skall upp tidigt dagen efter för att åka till Underground River. Det är nämligen så att man måste fixa tillstånd i Puerto (2 timmar från Sabang) och då anmäler man en specifik dag. Så jag hade inget annat val direkt. Trycker i mig ett par Treo och känner att det ska nog gå bra, dricka mycket vatten bara. Iväg 15 minuter med Banca båt och sedan i en kanot. Väl inne i tunneln är det verkligen magnifikt. Hur många fladdermöss som helst och alla stenformationer. Svårt att beskriva i ord.

Men efter halva tiden där så mådde jag sämre och sämre… ville bara hem och lägga mig och så blev det. Efter ett tag så kallade Cissi upp hotellets sköterska som fick ta en titt på mig. Tog tempen, 38,5 med treo i kroppen. Hon proppade i mig lite mer och Cissi fick badda mig för att få ner tempen. Fungerade dock ej utan tempen låg hela tiden på över 38. Sköterskan sa efter en tid att vi skulle åka till sjukhuset i Puerto, hon hade fixat en bil som skulle köra oss direkt. Så det var bara att försöka ta sig upp på benen, väldigt vimmelkantig så fick åka rullstol till vanen. Iväg 2 timmar och in på aktuen…

Jag hade några förhöjda blodvärden så fick ge urinprov, detta visade dock inte heller något vettig åkomma. Miraflores skrev ut piller för en virusinfektion och sa till oss att stanna kvar i stan i minst 2 dagar. Så blev fallet efter massa timmar på aktuen. Dagen och natten spenderades i sängen, varm och kall samtidigt så febern fanns kvar. Dagen efter hade jag tvingat ut Cissi i poolen, vi fick boka upp oss på Aziza Paradise igen i Puerto, och skickade ett mess till henne att jag nu var 100% säker på vad jag hade för något. Så vi bestämde oss för att nästa dag skulle vi åka till sjukhuset efter att vi fixat vårt förlängda visum. Vi kom in och bad efter de prover vi trodde oss behöva. Fick då träffa en ny läkare vid namn Rio. Miraflores var nämligen på konferens i El Nido. Tog nya blodprover och avföringsprover. Efter en dag till spenderad på sjukhuset fick jag resultatet jag förväntade mig… Salmonella… den jäveln som hängde med mig hem efter min vända i Sudan och kommit igen. Fick nu nya piller att käka som skall göra mig frisk och kry igen. Det värsta med denna Salmonella var magknipen som kom konstant i ett par dagar. Man är inte tuff alltså… men jag sätter mitt hopp på läkare Rios recept…