Akuten i Puerto…
…möter en med himmelsblå väggar som för tankarna lite mot vårt kära iff iff. Jag staplar in och blir hänvisad till en plaststol intill ett bord där en sköterska sitter. Jag förklarar mina åkommor och Cissi fyller i det jag missar. Hon skriver ner en massa och tillkallar en läkare och en kille från labbet. Snabb respons på labbkillen som kommer efter ett par minuter och drar blod för analys. Det skall i första hand testas för Denguefeber och någon annan tropisk historia. Sitter och väntar och känner varningsklockan börjar gunga till… frågar Cissi om här är kallt eller är det bara jag. Svaret blir ”Det är nog bara du, det är ganska så varmt här.” Känner mig lite sval till en början… men ganska snart blir jag varse om att nu är det dags igen. Fryser om armarna… benen börjar skaka… Cissi försöker hålla mig varm men skakar allt mer. Sköterska John kommer fram och säger att blodanalysen är klar och läkaren kommer alldeles strax att förklara resultatet. Vi tittar på varandra och inser att de har hittat något. Blir tilldelad en säng inne i hörnan och John kommer med ett lakan och beklagar sig att de inte har en yllefilt. Efter en stunds väntan kommer läkare Ruth Miraflores med blodresultatet och börjar förklara vad de har hittat…
Det började som en vanlig dag nere i Filippinerna med sol och värme. Vi skulle lämna Daluyon och förflytta oss till Sheridan som ligger 150 meter bort. Inte någon större stress på morgonkvisten här inte utan vi packar i lugn och ro. Äter en bra frukost och avslutar packningen med lite läsning på verandan innan vi skall bege oss vidare. Trivdes väldigt bra på detta hotell men nu är det dags att flytta på sig. Vi trampar iväg dessa 150 meter och checkar in. Dock är rummet inte klart så vi sätter oss i restaurangen och käkar lite lunch och tar en öl.
När vi väl får rummet så drar vi in grejorna lite snabbt och går ner till hängmattorna för att läsa och njuta av eftermiddagsvärmen. Fantastiskt att bara ligga och gunga 20 meter från havet. Runt 4 tiden så har jag läst klart min bok och känner mig lite degig. Är ju inte så konstigt när det är så varmt och man inte gör något aktivt. Käkar lite dåligt och inte fått i mig tillräckligt med vatten. Så vi går upp och tar någon resorb, kallt som fasen i rummet känner jag så jag hoppar ner under täcket och försöker få upp värmen. Vi båda kostaterar just att vi dricker väldigt dåligt med vatten så försöker trycka i oss mer vatten innan vi går ner och käkar. Är inte direkt super sugen på något, väldigt degig och allmänt hängig. Så det blir en hyfsat tidig kväll.
Under själva natten sover jag väldigt oroligt, varm och kall om vart annat. Det enda jag tänker på är att vi skall upp tidigt dagen efter för att åka till Underground River. Det är nämligen så att man måste fixa tillstånd i Puerto (2 timmar från Sabang) och då anmäler man en specifik dag. Så jag hade inget annat val direkt. Trycker i mig ett par Treo och känner att det ska nog gå bra, dricka mycket vatten bara. Iväg 15 minuter med Banca båt och sedan i en kanot. Väl inne i tunneln är det verkligen magnifikt. Hur många fladdermöss som helst och alla stenformationer. Svårt att beskriva i ord.
Men efter halva tiden där så mådde jag sämre och sämre… ville bara hem och lägga mig och så blev det. Efter ett tag så kallade Cissi upp hotellets sköterska som fick ta en titt på mig. Tog tempen, 38,5 med treo i kroppen. Hon proppade i mig lite mer och Cissi fick badda mig för att få ner tempen. Fungerade dock ej utan tempen låg hela tiden på över 38. Sköterskan sa efter en tid att vi skulle åka till sjukhuset i Puerto, hon hade fixat en bil som skulle köra oss direkt. Så det var bara att försöka ta sig upp på benen, väldigt vimmelkantig så fick åka rullstol till vanen. Iväg 2 timmar och in på aktuen…
Jag hade några förhöjda blodvärden så fick ge urinprov, detta visade dock inte heller något vettig åkomma. Miraflores skrev ut piller för en virusinfektion och sa till oss att stanna kvar i stan i minst 2 dagar. Så blev fallet efter massa timmar på aktuen. Dagen och natten spenderades i sängen, varm och kall samtidigt så febern fanns kvar. Dagen efter hade jag tvingat ut Cissi i poolen, vi fick boka upp oss på Aziza Paradise igen i Puerto, och skickade ett mess till henne att jag nu var 100% säker på vad jag hade för något. Så vi bestämde oss för att nästa dag skulle vi åka till sjukhuset efter att vi fixat vårt förlängda visum. Vi kom in och bad efter de prover vi trodde oss behöva. Fick då träffa en ny läkare vid namn Rio. Miraflores var nämligen på konferens i El Nido. Tog nya blodprover och avföringsprover. Efter en dag till spenderad på sjukhuset fick jag resultatet jag förväntade mig… Salmonella… den jäveln som hängde med mig hem efter min vända i Sudan och kommit igen. Fick nu nya piller att käka som skall göra mig frisk och kry igen. Det värsta med denna Salmonella var magknipen som kom konstant i ett par dagar. Man är inte tuff alltså… men jag sätter mitt hopp på läkare Rios recept…
