hockeynille.blogg.se

Blir ett långt inlägg idag, inget WiFi på båten (kostar 1000kr) så drar en "kort" summering när vi har gratis WiFi på St.Kitts!

Då var det dags att prova sina sjöben. Lämnade lägenheten i Miami strax innan lunch och vi konstaterade båda två att Miami inte var något speciellt för oss. Ute på Miami Beach så kändes allt smått och trångt, lite småsnobbigt och inte så Americana som vi vill ha det. Dock väldigt goda Mojitos... lite för goda... Vi lämnade Miami och körde mot Fort Lauderdale och letade upp Avis vid flygplatsen, ett stopp på ett Crab-hak ute vid hamnen. Och genast blev det mycket mer Americana, inga dumma turister som spelade Allan utan rediga Amerikanare och två svenskar. Det kom ett gäng ryssar också och tillochmed vår servitris dissade dem, inte framför dem förstås utan när hon kom till vårt bord. Hon gillade inte ryssar och vi förstår varför. Vi beställde in 2 talrikar med en bland lunch där vi fick lite av varje när det gäller sjömat. Riiiiktigt schysst krubb alltså! Ingick en hammare som verktyg, en röd krabba, en vit krabba och lite till. Min kunskap som sjömat är inte riktigt vad den borde vara men man äter ju sällan sådan här mat.

Dags att bege sig till Avis, dumpa bilen och taxi till färjeterminalen Royal Cruise och båten Independence of the Seas. Incheckningen gick relativt smärtfri, man får ett fint litet kort som fungerar överallt på båten så när man går av båten så kommer släggan med notan. Dock finns det olika dryckespaket. Snackade lite med Maestro och när vi sa att vi var svenskar så menade han på att öl-paketet kommer fungera kanon, det är ju som vatten för er skandinaver. Så vi räknade ut att vi måste i snitt dricka 6 öl eller läsk/virgin drinkar för att gå jämnt upp. Det ska nog inte vara några problem.

Bor på 2 våningen av 13 totalt, in i vår lilla mysiga hytt med fönster. Riktigt schyssta hytter. Precis lagom för att bo 8 dagar. Blev hälsade välkomna av Mr Bourne som är vår "butler" eller vad man ska kalla det. Och nä, jag har inte frågat om han är släkt med Jason Bourne. Tror dock inte det... vår John Bourne är lite mer solbränd om vi säger så. Jäkla skön snubbe som går när och myser, plockar lite och varje gång man kommer in i rummet så har han gjort ett nytt djur av handdukar. Två svanar som pussade varandra väntade en kväll och just ikväll så väntade en fladdermus i taket. Gulligt värre!!!

De första två dagarna så var det båtdagar, Kapten Henrik styr jäntan ner till St. Maarten undertiden. Vi hann med en kort runda vid poolen vid ankomstdagen och sprang runt lite i båten. Vi hittade isbanan, en brittisk pub (The Dog and Badger, riktigt najs), pizzastället och paradgatan lite snabbt. Hyfsat bra mat i stora restaurangen, den liknar lite den som finns med i Titanic filmen. Tre våningar med flådig kristallkrona i mitten och lullull. Väldigt trevligt! Cissi lyckas hitta all den bra maten på menyn denna semester så jag har slutat att bestämma utan tar vad Cissi tar. Snabbt och enkelt!

Första heldagen på båten bestod i att testa löpbanan uppe vid pooldäcket, lite folk som man fick kryssa igenom men funkade rätt bra. Eller man kan säga att det gick bra att springa, mindre bra, mycket bra, mindre bra, mycket bra, mindre bra... osv. I hissen upp så snackade jag med en Vitskjorta (de där viktiga personerna som jobbar på båten) och hon sa att ibland när man springer så är det lite motvind på ena hållet. Och ja jävlar va det var motvind! På översta däck, ovanför poolen där löpbanan ligger, är det inget som håller vinden tillbaka utan det är verkligen fritt blås och det märks. Bra träning! Efter löprundan så spenderades tiden mest i en solstol eller i en barstol, varvade lite för omväxlingens skull. Tillskillnad från alla andra verkar det som. Det är lite som att tänka tillbaka på de festsemestrar man drog iväg med polarna när man var 18-20 år fast nu är alla 40-50 år. Tjoas och tjimas och dricker till höger och vänster och ibland är tanken som slår en att äldre vuxna är jobbiga när det är all-inn tillskillnad från de yngre talangerna som häller i sig sprit. Men det är bara att gilla läget och det är ju inte så att man stör sig på det, mest att upplevelsen är väldigt obekant för oss.

Kvällen spenderades på den stora restaurangen och som vanligt prickade Cissi in de bästa maträtterna även denna gång, jag hade inte vid denna tidpunkt anammat mitt system med att ta samma än. Eftermiddagen så gick vi och kollade in stora scenen, var en dansuppvisning som höll oss upptagna i ca: 5-6 minuter. Duktiga men inte vår smak så vi styrde kosan ner mot The Dog And Badger, en brittisk pub måste ju ha en speleman och så var fallet. Han drog igång och körde sitt race och gjorde det bra, både gitarr och munspel. Jag sa till Cissi att spelar han inte "Whiskey in the jar" så är det ingen redig speleman... 10 minuter senare så drog denna låt igång. Allt är som det skall! Väldigt bra utbud av öl på hela båten och med vårt kort är det gratis så najs najs! När speleman tog paus så gick vi ner till nattklubben där det skulle vara en Michael Jacksson timme. Kan ju vara rätt schysst som vi tänkte. Dock var ljudet heeeeelt värdelöst där nere, tillochmed min Marshall blåtandshögtalare har mer drag. Bara diskant i princip. Detta tilltalade ju då inte våra väldigt musikaliska öron som vi tog vårt pick och pack och drog till The Pyramid. Var en tävling som vi kikade på och sen drog ett band igång med lite schysst musik. Och för er som vet vem Les Grossman är... så var han på dansgolvet här! Jag har filmbevis på detta!!! Sen var det pizza dag och inkvartering i sängen.

Dag två på båten var som dag 1 under dagen... från 9 till 4 var det en solstol som gällde med undantag från 15 minuter under lunchen då jag gick och hämtade pizza. Inga runder till baren denna dag... de har ju servitörer så de skötte detta jobb. Helt perfekt! Kvällen spenderades på en sushi restaurang med lite små plock till mat och uppladdning inför Resurection! Ett band som lirade covers på Journeys gamla slagdängor. Var bra spelemän här också, tänkte att jaja... det är ett coverband som alla andra. Men de lirade riktigt bra och när han presenterade killarna i mitten så visade sig att den ena var gitarrist med Toby Keith (Stor country kille om ni undrar) samt så var han med i serien Nashville. Så han var ganska så grym. Trumisen hade bara tourat med Journey i 6 år när det begav sig. Inte illa bara det. Basisten hade spelat för ett par stora country stjärnor där också så verkligen bra klass på pågarna. Sen lite nattamat efter detta och läggdax.

Dag 3 så landade vi på St. Maartens och vi hade hoppas på en av deras turer som innebar kajak och snorkling. Samling och iväg från båten, 30 minuters bussfärd och framme! St. Maartens är till hälften holländskt och hälften franskt och detta var på holländska sidan. Lite instruktioner och när som ledaren, Frank, sa så efter turen kommer det bästa... en drink i baren! Fick lite kalla kårar i ryggen, om man betalar 800kr per person så kan det bästa omöjligen vara en drink i baren. Isåfall så ska den vara sjuuuuukt stor... en pool full med drink. Det hade varit det bästa men så var inte fallet. Ut i kajakerna, Cissi som kapten och jag som motor tydligen. Runt en liten udde och sedan in på en strand som låg ca: 100 meter från där vi började. Så vi kunde lika gärna ha gått dit men det var ju kajakandet vi skulle ha. Kajaka i öppet vatten, inte jätte spännande tur och inte något exotiskt att se direkt. Jaja, snorklingen blir nog kanon tänker man. Men här blev vi ruskigt besvikna... tänk er att snorkla i Östersjön... fast lite varmare vatten och kanske lite klarare sikt. Men grått och trist, några enstaka fiskar lurade här och där. Riktigt skit att betala 800 spänn för detta. Nu jämför vi med både Filippinerna och Bali där det finns alla regnbågensfärger på både koraller och fiskar, lite sämre på Bali men ändå 10000 gånger bättre än detta. Rånade men så är det ibland. Efter så snackade Joost, vår andra ledare, att bussen kommer strax och att man kan åka till en strand lite längre bort som är känd. Ni kanske har sett den på youtube eller på någon topplista av konstiga stränder. Vi fattade tycke direkt och snackade med Joost och sa att ditt ska vi, hur gör vi? Fick tips på att ta taxi eller lokal buss. Bara upp med näven och vinka så stannar "bussen". En storbil på svenska. In i den och ner till stranden. Kostade en spottstyver om man jämför med vad en taxi skulle kosta och vi fick lite lokalkänsla. Äntligen känns det som en vanlig semester för oss. In på stranden, är inte stor eller lång. Kanske 150 meter lång och 20 meter bred, lite småsten i sanden så allt som allt inte mycket att skryta om. Väldigt mycket folk dock, men väldigt få som verkligen låg och solade. Alla stod upp med kameran i högsta hugg... och varför det? Jo... 10 meter från stranden så ligger flygplatsen! Vilket innebär att inflygningen sker rakt ovanför stranden. Vi såg 2 stora jetplan som landade och 1 som startade. Och de startar med gumpen mot stranden och jäklar med det är drag i jetmotorer. Helt sjukt häftigt! Detta räddade St. Maarten!!! Galet att stå och titta rakt upp och 200 meter ovanför huvudet dundrar flygplan mot landning.

Tillbaka på båten och nu har vi precis sett en isdans uppvisning, och även här var det inga dussinkillar och töser. OS medaljörer, VM finalister m.m som bemästrade isen. Lite besviken på tacklingarna dock, lite tama och lama. Mest hålla hand och kela, inte vad man är van vid direkt.

Det finns WiFi på båten men kostar 1000kr för ett par dagar så det sket vi i... så nu när detta kommer upp på bloggen så sitter jag i solen på en strand på St. Kitts som har gratis Wifi. Woohooo!!! Inte många bilder då deras WiFi tar allt lite manjana.

Inne på båten och paradgatan som den så fint kallas. Och ikväll var det formell klädsel så man fick snygga till sig lite.